Gammalt kort sänkte krediten

"Hej, här får du 100 kronor att tanka för!" Det erbjudande hörde Helene Lindqvist, 33 år, på ett köpcenter i Karskrona i somras och skrev på ett avtal med Norsk Hydro.

Kort efter att hon hade kommit hem till Kungsbacka fick hon ett brev från företaget där det stod att hon hade beviljats 8000 kronor i kredit.

- Jag blev jätteförvånad. Det var inte alls det jag trodde att jag hade skrivit på, säger hon.

Hon ringde Hydro och bad om att avsluta krediten. Därmed trodde hon att saken var ur världen. Men när hon förra månaden försökte utöka sin kredit på Gekås, fick hon ett nej på grund av att hon hade för många krediter.

Totalt har Helene Lindqvist två mindre krediter som hon delvis har utnyttjat. Men här kan hennes avslutade kredit hos Hydro ha påverkat bedömningen, enligt Ulf Rydstedt, jurist på Konsumenternas Bank- och Finansbyrå.

- Det kanske inte alltid är avgörande men det påverkar helhetsbilden, säger han.

Vid en kreditprövning används bland annat ett utdrag ur Upplysningscentralens register som underlag. Förutom utnyttjade krediter ser kreditprövaren en lista över de förfrågningar som gjorts om den sökande under de senaste tre åren. Det framgår inte om krediten har beviljats eller vilket belopp det rör sig om.

- Varje förfrågning från andra kreditgivare ses som en belastning. Har man några sådana förfrågningar verkar det suspekt. Kreditgivare vill vara säkra på att man kan betala tillbaka och har ingen skyldighet att låna ut pengar, säger Ulf Rydstedt.

Helene Lindqvist ser krediter som en sista utväg. Att hon ville utöka sin kredit på Gekås berodde på att hon precis hade flyttat till ett nytt ställe med sina tre barn och behövde köpa nya saker till hemmet. Den andra, större, krediten tog hon efter att ett inbrott för att bekosta låsbyte i huset.

- Personligen använder jag möjligheten att ta kredit bara till oförutsedda utgifter. Nu känner jag att jag inte har den säkerheten ett tag framöver.

På Handelsbanken Finans, som hanterar kreditkortet åt Gekås, kan man inte uttala sig specifikt om Helene Lindqvists fall.

Men Mats Ingemarsson, kontorschef på Handelsbanken i Stenungsund, säger att antalet förfrågningar i registret nästan alltid spelar roll:

- Har man 3-4 nyliga förfrågningar vill vi veta varför.
Enligt honom kan det tolkas på olika sätt. Det kan till exempel betyda att den sökande har ett stort behov av krediter just vid det tillfället. Men det kan också betyda att personen inte har beviljats krediter från andra kreditgivare, något som sätter igång varningssignaler hos en kreditprövare.

- Vi ser till att kolla upp hur det ligger till genom samtal med kunden innan vi drar några slutsatser. Om man tar krediter för att täcka andra krediter eller klara av dagliga utgifter är det inte så bra.

Mats Ingemarsson påpekar dock att det finns fall där antalet förfrågningar inte behöver tolkas som något negativt:

- Det är annorlunda med förfrågningar som gäller exempelvis bostadsköp där det är ganska vanligt att shoppa runt för att hitta bäst villkor. Det tyder till och med på att man är noga med att planera sin ekonomi.

Enligt Datainspektionen fungerar inte dagens system helt felfritt. Att förfrågningar lagras i tre år har enligt Hans Kärnlöf, jurist vid myndigheten, uppfattats som orättvist.

- Folk drar sig för att söka nya krediter för att inte riskera att få sänkt kreditvärdighet. De väntar istället i tre år och börjar om på nytt. På det sättet hämmas också kreditmarknaden.

På Upplysningscentralen har man försökt komma åt problemet genom att ändra lagringsrutinerna. Om man till exempel söker samma typ av lån på flera banker inom loppet av 4 dagar räknas det som en förfrågning. Dessutom finns det nätsidor som Lendo och Freedom Finance där man kan söka lån hos flera banker samtidigt så att bara en förfrågning registreras.

Hos Justitiedepartementet ligger just nu ett förslag om ändring av kreditupplysningslagen. Bland annat finns det en punkt om att korta lagringstiden från tre till ett år. Förslaget har varit på remiss hos Datainspektionen:

- Vi tycker att det är en bra idé. Ett år är relevant tid för att visa hur personens återbetalningsmöjligheter ser ut vid det givna sökningstillfället. Då kan man se om den sökande har shoppat runt och tappat greppet om sin ekonomi. Samtidigt behöver man inte anses ha sämre kreditvärdighet på grund av något som har hänt för tre år sedan.